Våga ge rörelsefrihet åt barnen

Nu är sommaren här och naturen lockar till utevistelse, rörelse och när det gäller barn fram för allt lek. Speciellt utomhus är barns lek och rörelse så invävda i varandra att man nästan kan säga att varje rörelse är lek och varje lek är rörelse. Barns rätt till lek och utveckling tas även upp i barnkonventionen. Barns rätt till rörelse är lika viktigt eftersom tillräcklig fysisk aktivitet så starkt är kopplat till hälsa och välbefinnande. För utveckling och rörelse går hand i hand. Små barn vet instinktivt när de behöver rörelse, men när de blir äldre lär de sig ofta att hämma detta naturliga behov. Varför?

Cimg1981

Barns fritid är allt mer organiserad och bygger på bilskjuts. Konsekvensen är att barns självständiga rörelsefrihet minskar. Barnen uppmanas att sitta stil fastän de skulle behöva rörelse för att kunna koncentrera sig och utvecklas. På sina håll är det en norm att barnen ska skjutsas från dörr till dörr och att de ska vaktas som om de gick i koppel. Ung i Finland har gjort en film om hur vi vuxna omedvetet påverkar barnens rörelsemängd med våra val i vardagen. En klassisk studie av Hillman m.fl. presenterade redan för över 20 år sen alarmerande om hur barns rörelsefrihet minskat drastiskt och skjutsandet ökat. Idag är säkert det största utomhushotet mot barn trafiken, men det som också begränsar är vuxnas oro. Frågan är vad vi vuxna är rädda för och när blir oro och rädsla ett hinder för tillräcklig rörelse?

Avsikterna är goda då vuxna skjutsar, stoppar, nekar, hindrar eller väljer den passiva varianten, men vad blir konsekvensen egentligen? Jo, att barnen lär sig att vara stilla, att de inte kan koncentrera sig, att det mesta är farligt, att de inte kan lita på sin fysiska förmåga eller att de helt enkelt inte får uppleva rörelsefrihet. Den frihet som skapar kreativitet, nyfikenhet, optimal utveckling av motorik och ökar rörelseglädjen.

Ute vet vi att barn automatiskt rör sig mer, men h?ur är det då med innemiljön? Är det okej att springa klättra och hoppa? Finns det fria ytor där spontana ”danser” och lekar lyckas? Är det alltid befogat att införa t.ex. springförbud? Har vi mod och tid att ta ett steg tillbaka och låta barnen springa, klättra, hoppa och utforska? Kan vi sporra till rörelse genom att enbart hindra rörelse eller skjutsa då det är ABSOLUT nödvändigt?