Att vara fri som en fågel, men med ansvar…

Finska barn har glädjande än så länge större rörelsefrihet än barn i många andra länder och i jämförelser med t.ex. Japan där vardagen är mycket strukturerad är skillnaden mellan våra länder som natt och dag. Positivt är att vi vuxna i Finland litar på att våra barn klarar sig på egen hand än på många andra ställen i världen. Myntet får dock två sidor om det betyder att barnen i vårt land spenderar mer tid utan sina föräldrar. Det bästa är väl om vi vuxna kan finnas till hands, men ändå ge utrymme för fri” lek” och upptäcktsfärder. Jag tror också på vikten av att uppleva saker tillsammans – rörelseglädjen ökar och gemensamma minnen/stunder skapas.

Forskning visar att miljön kan hindra, tvinga, ge möjlighet eller inspirera till rörelse. Vi funderar ofta på hurudan miljön skall vara så att barnen mår bra. Anna Broberg, forskare vid Aalto universitet, gav mig en tankeställare då hon sade att; då vi planerar omgivningen ska vi sluta tänka på var barnen trivs utan fokusera på var människan trivs och låta barnen där leka fritt. För barn leker nog i miljöer som vi vuxna uppskattar (t.ex. natur och gröna områden) om de ges möjlighet till det. Broberg rapporterar intressanta forskningsresultat kring utemiljöns betydelse och var människan trivs i urbana miljöer på bloggen Urbaani onni

Marketta Kyttä har i en doktorsavhandling beskrivit fyra olika kategorier av miljöer som har olika effekt på barns rörelse och välbefinnande. Den hindrande miljön kallar hon för cell och miljön med öppna, men tråkiga ytor kallar hon öknen. Ett allt vanligare fenomen där barnen få uppleva en massa, men på avstånd (nätet, bilfönster, inhägnader med välorganiserade lekställningar) kallar hon för akvarium. Ingen av dessa är en hälsofrämjande miljö för barn, utan den miljö som är hälsofrämjande kallar hon beskrivande för Bullerbyn. Bullerbyn handlar om en miljö där invånarna trivs och barnen får leka fritt. En sådan miljö är nog just den som även Broberg pratar om.

Img_8403

Försvinner då våra barn om vi ger dem mer frihet? Barnen leker faktiskt helst i närheten av hemmet, i sin egen miljö. De vill inte stängas in på välplanerade ”pedagogiska” lekplatser. Barn vill inte bli segregerade. De vill vara en del av samhället och fria att upptäcka sin näromgivning. Faran är bara den att vi vuxna tutar ut med så mycket varningar att barnen blir rädda, lata och kanske okapabla att ta eget ansvar för sin rörelsefrihet. Varför inte i stället lära barnen hur man kan röra sig i omgivningen och vilket ansvar varje individ har?

Hoppas innerligt i detta nu att värmen, sommaren och tillgång till eventuella lantställen ger mera Bullerby-miljöer för var och en.