Reflexioner om kost och rörelse efter två seminarier

Oktober och november är seminarie och kurstidernas förlovade tid. Förra fredagens och lördagens seminarium om idrottskost var väldigt olikt måndagens seminarium som i sin tur handlade om näringsrekommendationer men samtidigt hade de två seminarierna många gemensamma nämnare.

 

Efter två så vitt olika seminarier vill jag påstå att de flesta inom kostområdet oberoende av infallsvinkel är ense om vad som är bra kost för oss. Både när det handlar om välmående för den stora allmänheten eller för den enskillda elitidrottaren gäller de gamla sanningarna som att vardagsätandet är det viktiga både för välmående och prestationer. Att äta enligt det egna energibehovet poängterades på båda seminarierna. Bland den stora allmänheten är problemet främst att vi får i oss onödigt mycket energi jämfört med vårt behov, medan för en hårt och ofta tränande idrottare kan det vara svårt att hinna få i sig tillräckligt energi. Förra fredagen ordnade också institutet för hälsa och välfärd ett seminarium kring övervikt och fetma. Institutet är i färd med att starta upp ett riksomfattande program med flera mål bl.a. att den vuxna befolkningens vikt och midjemått inte skall öka från nuvarande genomsnittsvärden. Programförslaget innehåller en ansenlig mängd förslag på hur man skall gå till väga för att nå målen.

 

Med tanke på min egen hälsa kunde jag nog öka min egen energiförbrukning och en riktig aha upplevelse har jag fått flera gånger under alla de 30 dagar som Folkhälsans hälsostegskampanj för personal och föreningsaktiva har pågått. Att få ihop 10 000 per dag under en månads tid har krävt planering och engagemang, men samtidigt har det varit möjligt att nå det målet! Det tråkiga är att jag under de senaste dagarna har insett att 10 000 steg per dag inte ännu sitter i ryggmärgen. I den transteoretiska modellen för en förändring befinner jag mig i fasen då jag borde ta ett steg vidare, dvs omvandla mitt nya beteende till en bestående vana. Lättare sagt en gjort. Idag gjorde jag dock upp en plan som jag tror kunde fungera. Jag skall bära min stegmätare en månad till och ingen förbjuder mig att summera mina steg under november månad. Jag tror faktiskt att det skall lyckas och kanske min nya vana med 10 000 per dag finns där som en vana då november är slut. Det kan vara svårt att lära gamla hundar sitta, men omöjligt är det inte!