Hur stor del av människorna rör på sig enligt fysisk aktivitets rekommendationer?

PA and sedentary behavior
HEPA 2013 (Health Enhancing Physical Activity)  kongressen var organiserad i Helsingfors i oktober. I kongressen diskuterade man mycket hur man borde mäta fysisk aktivet och också om fysisk aktivitet rekommendationerna.  ”Hur stort antal av människorna rör på sig tillräckligt?” är en fråga som man ofta läser i tidningar och också inom forskningen i fysisk aktivitet.  Gränsen som delar barnen och ungdomar i tillräckligt aktiva eller inte aktiva är 60 minuter per dag. Ulf Ekelund, som är en norsk forskare, hade jämfört olika forskningar och kollat hur många procent av barn och ungdomar som nådde rekommendationerna. Variationen var mellan 1 till 99 procent bland dem som nådde eller inte nådde rekommendationerna allt beroende på vilken studie man läste. Lika stor variation var det också inom vuxna.

Varför finns det skillnaden mellan resultaten i studierna av fysisk aktivitet? En orsak är hur man har mätt fysiska aktiviteten. Frågeformulär har för tillfället varit den mest använda metoden, därför att de är billiga och lätta att genomföra. Många forskningar har trots det visat att människor har tendens att felbedöma sitt beteende såsom det är socialt önskvärt. Inom de sista tio åren har det lanserats så kallade objektiva mätare (t.ex. accelerometer) för att mäta fysisk aktiveten. De här instrumenten mäter exakt hur många minuter en individ varit aktiv under dagen. Om fysisk aktivet är mätt med objektiva mätare brukar studierna visa procentuellt lägre andel fysiskt aktiva människor.

Vår forskningsgrupp i Folkhälsan gjorde en studie våren 2013 bland 11 år gamla barn som deltog i Fin-HIT forskningen. Barnen bar en accelerometer and fyllde i en dagbok under 7 dagar. Barnen svarade också på ett frågeformular två gånger. Resultaten visar att barnen överrapporterade sin fysiska aktivitet jämfört med de minuter som accelerometern visade. Baserat på accelerometer resultaten nådde t.ex. 46 % av barnen 60 minuter gränsen, medan 53 % nådde gränsen baserat på självrapporterade resultaten.actigraph

Fastän objektiva mätare har blivit populärare för att mäta fysisk aktivitet, borde man också minnas skillnaden mellan objektiva och subjektiva mätare. Richard Troiano som har varit ansvarig för ett stort nationellt forskningsprojekt i USA konkluderade i sin presentation att man kan inte säga vilken metod är bättre att mäta fysisk aktiviteten med, men att de är olika och mäter delvis olika saker.  Objektiva mätare mäter mängden motion, men frågeformulär och andra självrapporteringsmetoder mäter beteende och individernas uppfattning om fysiska aktiviteten. Därför det blir också skillnader mellan resultaten. Så när tolkar resultat från studier om hur stor del av människorna som når rekommendationerna borde man beakta hur den fysiska aktiviteten är mätt. Därför är det svårt att svara på frågan i rubriken.