Slutet på början

Nu var då årets motionskampanj Hälsostegen över för denna gång och med darr på ribban klarade jag den officiella målsättningen. Har en känsla av tillfredsställelse just nu, jag har ju faktiskt nått fram till det som jag gav mig in på för en månad sedan och nu är min egen tävling slutförd. Samtidigt som jag känner mig nöjd så dyker det upp en osäker känsla inom mig. Hur skall jag förvalta det som jag samlat på mig under dryga fyra veckor så att det inte går förlorat? Detta måste helt enkelt vara slutet på början till någonting annat.

Vad har jag då riktigt åstadkommit under oktober månad, som är så värdefullt att det kunde var inledningen till något helt annat? Jag försöker sammanställa mina erfarenheter till tre punkter, som på något sätt åskådliggör mina upplevelser från kampanjen.
1) jag har skapat en ny hälsosam vana. Människor är vanedjur. Vi skapar många gånger rutiner medvetet eller omedvetet på gott och ont. Nu har jag skapat en vana, som inte på något sätt ännu är djupt förankrad, men är en början till något där jag försöker medvetet hitta tid att röra på mig.
2) jag känner mig bättre. Drygt 4 veckor med hälsosamma promenad- och löpsteg har redan genererat att jag tycker min kondition blivit snäppet bättre och framförallt skapat en känsla att jag mår bättre än för en månad sedan. Det har handlar om min egen känsla, jag har inga hårda bevis för det, men den personliga känslan är ju minst lika viktig med tanke på hur jag mår som ett uppmätt konditionsindex.
3) jag promenerar ibland med andra. Trots att jag är van att röra på mig ensam så har jag också upplevt fördelarna med att röra på mig tillsammans med andra.
Det sociala sammanhanget kan på sitt sätt vara sporrande och samtidigt man rör på sig så kan tankar utbytas och världen förbättras.

Så nu gäller det för mig att väga in dessa fördelar och pumpa in motivation i kropp och själ så att motionskampanjens erfarenheter är början till någonting mera. Allting är helt och hållet fast i mig själv att fortsätta på den utstakade vägen som beretts. Så jag ser fram emot nya steg för min egen del också i november och december. Stegmätaren hålls kvar i fickan för min egen del, kanske andra tänker lika?