Leder stress nödvändigtvis till sämre levnadsvanor?

Dagis_013Många känner till fenomenen att när man blir stressad, förändras våra levnadsvanor till sämre. Man orkar inte stiga upp från soffan på kvällen och man vill äta något söt eller fett för att man förtjänar det. Man har ju haft det jättehårt under dagen. En sådan ”överlevnadsstrategi” i en stressig eller anors sorglig livssituation har man hittat också i studier om stress. På kort sikt är det även helt logiskt (Konttinen); söt eller fet mat kan få oss på bättre humör. Studier har visat att kvinnor är mera känsliga för belöningsätande och oftare är ”känsloätare”.  Man kan också fundera om det till en viss mån är kulturellt. Är det bara mera tillåtet, eller även väntad att kvinnor tröstar sig med sött? Bråttom och stress kan göra också det att man orkar kanske inte röra på sig så mycket eller tycker man att det är slöseri med tid. På längre sikt är det kanske inte det fiffigaste sätt att behandla stress.

Nyligen har det kommit fram att redan barn använder de här samma ohälsosamma ”coping skills”, dvs stresshantering, när de blir stressade (Michels N 2015) . Yngre barn kan förstås inte bestämma så mycket över sitt ätande, men ju äldre barnen blir, desto mer lär man och kan man trösta sig med (söt) mat och behandla känslor med mat. Könsskillnader syns också redan bland barn: känsloätande och ätande av sött efter obehagliga eller stressiga situationer gäller mera flickor än pojkar. Studier har visat att yngre barn i stället vid stress blir mera fysiskt aktiva, speciellt om de också anors är aktiva. Och de har helt rätt: fysiskt aktivitet är jättebra för att lindra stress: det minskar den fysiologiska stressreaktionen, och via det får man ofta social stöd och euforiska känslor. Fysisk aktivitet har också visat sig minska stressens dåliga påverkan på hälsa och det hjälper till bättre sömn, vilket ofta är ett problem när man är stressad. Men meningen är inte, att fysisk aktivitet skulle vara ännu en sak som man ska ta stress över!