Barnen under skolåldern är ute på gården igen –eller?

IMG_2616 Förra veckan publicerades ett nytt program för rörelse och välmående inom småbarnspedagogik som heter ”ilo kasvaa liikkuen”. Programmet är planerat tillsammans med olika sektorer bland annat forskare, dagis, kommuner, staten och VALO. Mera om programmet kan man läsa på finska här och programdokumenten hittar man här.  Två teman, som underströks under publicerings seminarium, var att alla barn har rätt att röra på sig och som andra temat att gå ut med barnen och rör på dig!  Fast programmet är avsett för småbarnspedagogik uppmuntrade programmet också föräldrar att vara med och möjliggöra barns rörelse.

 
Den pågående DAGIS studien, är också intresserad av rörelse och välmående bland barn i dagis och hemma. Den första fasen av den här studien var gruppintervjuer bland dagis personal och föräldrar, som har 3-6-åriga barn i dagis i höstas. Ett tema i intervjuar var stillasittande tid bland barn. Föräldrar berättade att deras barns stillasittande tid är mest fokuserat på användningen av olika sorter av skärmar, speciellt under vardag kvällar. Föräldrar gav också många orsaker för stillavarande tid i vardagen. Efter långa dagar på jobbet orkar föräldrar inte, är för trötta för att vara ute med barnen eller leka aktivt med barnen. För att vara ute med barnen krävs det mera av föräldrarna. Föräldrar skall klä på sig själva och barnen och föräldrarna skall fundera över möjlig aktivitet för barnen att göra där ute. Däremot är användningen av en skärm lätt och enkelt, och föräldern behöver inte närvara hela tiden. Stillasittande tid inne var också mera vanligt om föräldrarna tyckte att vädret var dålig. Dagispersonalen diskuterade samma teman men från sin synvinkel. Personalen tyckte att barnen nuförtiden inte känne till traditionella gårdslekar och spel. Därför har flera gått in för att lära ut och introducera traditionella gårdslekar åt barnen under dagistid.

IMG_1320

Efter de här kommentarerna började jag fundera på min egen barndom. I min familj och i mina kompisars familjer var det en vana att gå ut varje kväll, också efter på dagis- eller skoldagen, oberoende av vädret. För några veckor sen skrev min kollega bloggtext om vanor och rutiner. Som Elviira skrev i sin bloggtext, upprepande av den här beteende blev en rutin som håller i sig ännu idag. Jag funderade också på om dagisålders barn nuförtiden lär sig att det är vana att vara hemma och sitta framför skärm kvällstid blir till en rutin i deras framtid; dvs. i skolåldern eller som vuxna? Att förändra vanor eller rutiner inte är enkelt, men det är lättare före ett beteende har blivit till en vana.