Sömn – helt enkelt?

Dr sleep

Här om dagen pratade jag med mitt barn om sömn och om varför det är så viktigt att sova tillräckligt. Diskussionen kunde ha blivit lika kort som den blir för det mesta då man svarar med en mening som egentligen inte öppnar upp fenomenet i sig. Svaret ”Man måste sova för att orka nästa dag” är det som barn säkert ofta får höra, så också mitt barn denna gång. Situationen måste ha varit gynnsam för fler frågor, eftersom mitt barn denna gång inte nöjde sig med svaret. Fler frågor ställdes och jag blev utmanad i att förklara saken mer ingående på ett förståeligt sätt.

Vi pratade om sömnfysiologi och dess olika djupa sömnfaser, om hur vår dygnsklocka styr sömn och vakenhet, om varför vi drömmer och om vad annat som händer då vi sover. Vi kom också in på vad som kan behövas för att vi ska sova gott. Barnet tyckte det är konstigt att sängen inte är så lockande på kvällen, men nog så skön på morgonen då man ska stiga upp. Vi funderade också på vad som händer då man sover för lite. Ord som sjukdom, övervikt, stress, dåligt humör, godissug, inlärningssvårigheter och problem med tillväxt gjorde barnet fundersam.

Jag trodde inte det var SÅ viktigt att sova, faktiskt” sade barnet och började pyssla med något vid sitt bord. Allt detta var mycket fakta för ett litet barn som ändå verkade intresserat. Fortsatte själv med någon hemsyssla medan jag funderade hur givande diskussionen blivit då jag utgått från barnets frågor och fått anstränga mig att svara så att det skulle skapa en förståelse hos barnet. Det fick mig att tänka till och fundera extra noga på hur allt hänger ihop.

Senare på kvällen ville barnet igen återkomma till ämnet och ville utreda om hon tolkat våra sömndiskussioner rätt:

”Mamma, är det liksom som så att hjärnan och kroppen är som ett stort hus som behöver städas och ordnas på natten? Att förråd som tömts måste fyllas och att allt onödigt ska slängas i soporna?”

Jag tittade på barnet en stund och svarade att; ”Jo, precis så kan man tänka sig att det är”.

Hon fortsatte ungefär så här;

På natten då vi sover kanske någon jobbar i vår kropp och hjärna i olika våningar (=sömnfaser)? Jobbet börjar nästan genast källaren och senare sker jobbet mer och mer i våningar högre upp?

I källaren har allt från dagen samlats. Allt (=intryck, slaggämnen, hormoner m.m.) som ska sorteras för att sen slängas eller placeras på rätt ställen. Där ska också förråden fyllas, söndrigt repareras och batterierna laddas. Ju mer det finns att göra desto längre tid måste man jobba i källaren. I mitten av natten blir det fler besök i följande våning där allt ska placeras på rätt ställen och kopplas i hop med rätt saker. På högsta våningen, som öppnar i slutet av natten, kan man se på filmer (=drömmar) om sådant man kanske inte ännu vet vart det ska placeras.

Om man inte somnar i tid och följer chefen (=dygnsklockan) hinner och kan inte allt detta jobb göras i de olika våningarna. Och då blir chefen snurrig och hjärnan och kroppen förblir lite råddiga då man vaknar. Om stresspelle (=så kallar vi negativ stress) kommer på besök kommer han till de övre våningarna och vill umgås där, så att jobbet i källaren blir halvfärdigt. Hela jobbet tar längre hos barn (=10-12h) än hos vuxna (=7-8 h) eftersom de dessutom ska växa på natten.

Wau, tyckte jag! Vi hade skapat en gemensam förståelse för ett komplext fenomen. Tror vi båda gillade det och den kvällen tycker jag faktiskt mitt barn hade större motivation att lägga sig i tid och även att somna…

Kanske man oftare ska bli utmanad i att förstå saker genom ett barns perspektiv och tillämpa det i sin egen utveckling. Teorier och fakta tenderar ofta att låta fina, men blir kanske och sakna förankring i praktiken? För att kunna tillämpa komplicerad fakta krävs en djupare förståelse. Varför riskera bristande förståelse på grund av svåra abstrakta uttrycksformer och begrepp? Albert Einstein lär ju träffande ha sagt att:

If you can´t explain it to a six year old, you don´t understand it yourself.”

Filmen “Insidan ut” har också tagit fasta på detta och förklarar komplexa saker som känslor och hjärnfunktioner på ett underhållande och i mina ögon pedagogiskt sätt. Filmen i sig skapade liknande diskussioner som vi hade haft om sömn och gav en bekräftelse om att barn nog blir nyfikna på att lära sig och förstå om det presenteras på rätt sätt.