Vi är våra vanor? Del 1.

Vanan styr som en autopilot! Kan det vara så? Jag har redan länge funderat på och läst om det här med vanan och dess enorma kraft. Det finns så mycket om detta tema och i tidigare inlägg på bloggen har bl.a. Elviira Lehto, Carola Ray och jag redan skrivit om hur vanorna styr oss.

Varje dag upprepar vi oss otaliga gånger utan att vi tänker på det. Dagarna ser ofta likadana ut och baserar sig på liknande val vi gjort dagen innan och dessförinnan. Samtidigt finns det ofta ett behov av förändring där vi önskar etablera nya vanor och få variation. Det kan handla om en vilja att bryta dåliga vanor eller om att skapa nya positiva vanor. Att ändra en vana är utmanande på många sätt. I mitt arbete inom hälsa och livsstil är det här ett ständigt återkommande och aktuellt tema. Motivation är centralt, men jag har märkt att vi också behöver förstå hur våra vanor fungerar.

Jeremy Dean, författaren av boken ”Making habits, breaking habits”, har på ett ingående sätt beskrivit detta komplexa fenomen samt hur man kan komma åt vanorna och skapa förändring i beteendet. Vi har ofta kunskapen om vilka vanor som är bra för oss, men i praktiken kan det vara lika svårt som kärnfysik att bryta starka vanor eller skapa nya. Vanor handlar inte bara om beteende utan också om tankar.Ofta tror vi att vi har kontroll över vårt beteende och kanske våra tankar, men i verkligheten sker det mesta automatiskt och utan eftertanke.

Vår hjärna älskar mönster, den vill komma lätt undan och sätter gärna på autopiloten. Starka rutinmässiga vanor sker automatiskt och vi är omedvetna om dem i vardagen. Hjärnan älskar mönster så pass mycket att vi inte ser ”fel”, vi har vanan att se det vi förväntar oss. I många fall är det nog tur. Hjärnan skulle annars svämma över av all information den tar emot. Om alla intryck och val bearbetades medvetet, skulle det bli ”error error” i hjärnan. All energi skulle gå åt till att göra beslut och val. Då skulle vi konstant uppleva ohälsosam stress.

Vanan har enligt Dean tre karakteristiska drag;

  1. Omedvetna Det betyder att våra vanor ofta bara sker medan vi i tankarna är upptagna med annat.
  2. Känslofria Vanorna skapar inte heller känslor utan går obemärkt förbi. Känslor kan vi nog känna medan vi utför vanan, men då är det känslor som har med något annat att göra än själva vanan. Skulle vi ha starka känslor för vanan skulle den inte gå obemärkt förbi utan sätta sig i minnet varje gång.
  3. Situationsbundna Vanor tenderar vara som starkast i samma omgivning och i samma situationer. Rör vi oss alltid i samma miljöer och situationer är också vanorna väldigt rutinmässiga. I nya situationer och på nya ställen blir vi plötsligt medvetna om våra vanor och de medvetna intrycken blir fler. I början kan det därför vara utmattande att flytta, resa, byta jobb eller byta miljö. Samtidigt kan det vara en värdefull öppning för att bryta gamla mönster och skapa nya, eftersom vi plötsligt blir medvetna om våra vanor och rutiner.

Kanske vi oftare borde våga oss på t.ex. nya miljöer för att inte fastna i samma spår? Det tar Anna-Lena Blusi även upp i ett tidigare inlägg. Kanske ta en ny rutt eller färdsätt till jobbet och ordna mötet i en ny miljö? Skulle det skapa ny tankar och beteenden på arbetsplatsen? Kanske vi kan märka och kan ändra på vanor som t.ex. att se på telefonen stup i kvarten, sitta stilla eller att komma för sent till mötet? För att inte tala om att vi oftare kunde få nya inspirerande infallsvinklar och intryck i vardagen.

Knappen som stoppar autopiloten är alltså variation. Tror jag framöver ska trycka på den lite oftare.

 

Edit:

Här hittar du de följande inläggen om vanor:
Vi är våra vanor? Del 2
Vi är våra vanor? Del 3
Vi är våra vanor? Del 4