Vi är våra vanor? Del 4

En dikt om att förändra vanor sammanfattar på något sätt det jag tagit upp i mina tidigare inlägg ”Vi är våra vanor?” Dikten är skriven av Nyoshul Khenpo. Jag tycker den tydligt beskriver hur vi kan bryta mönster och förändra oss, samtidigt som den visar att det ofta handlar om en längre process:

”Jag går längs gatan. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag ramlar ner. Jag är förlorad… Hoppet är ute. Det är inte mitt fel. Det tar en evighet att finna vägen upp.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag låtsas inte se det. Jag ramlar ner igen. Jag kan inte fatta att jag är på samma plats igen. Men det är inte mitt fel. Det tar fortfarande lång tid att ta mig upp.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag ser att det är där. Jag ramlar ändå ned… det har blivit en vana. Jag håller ögonen öppna. Jag vet var jag är. Det är mitt fel. Jag tar mig upp omedelbart.

Jag går längs samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag går runt det.

Jag går längs en annan gata.”

Kanske något inför alla kommande nyårslöften? Gott nytt år 2016!