Vad behövs för folkhälsan, vetenskaplig evidens eller individuella erfarenheter?

WP_20140808_18_33_29_Pro

Janne Huovila disputerar på lördagen (16.4.2016) med doktorsavhandlingen ”Tapauskohtaisuuden taju – Julkisen ravitsemusymmärryksen yksilöllistyminen ja ravitsemusasiantuntijuus 2000-luvun mediateksteissä”. Han konstaterar att dagens sakkunniga, för att vara trovärdiga för folket, inte enbart kan referera till vetenskaplig evidens och statistik, utan också måste baka in erfarenheter på individnivå t.ex. egna klienters erfarenheter. I dagens media betonas, istället för främjandet av folkhälsa, mer och mer individens subjektiva erfarenheter av välmående.

Folkhälsoforskare, som jag räknar mig höra till, har traditionellt dragit slutsatser baserat på stora befolkningsundersökningar och statistik och inte på några enskilda individers erfarenheter. Det är säkert bäst att börja tänka om och baka in lite mera av individuella erfarenheter. Egna klienter har jag inte så det får basera sig på mina egna personliga erfarenheter.

Här tänkte jag nu argumentera för att elcykel främjar hälsan. I det här fallet kan jag inte komma fram med så mycket vetenskaplig evidens och statistik för den är svag eller nästan obefintlig. Jag hittade en artikel som kom fram till att elcyklar hjälper människor med mycket stillavarande beteende att på ett aktivt sätt ta sig till jobbet och på sätt lättare nå rekommendationerna för fysisk aktivitet. I tidningar och i övriga medier har jag läst och hört om hur bra elcykel är för hälsan. På sociala medier finns en blogg om elcykel och hälsa. På bloggen kan man följa med en 52-årig arbetspendlare och hur hens hälsa har förändrats sedan hen bytte från buss till elcykel som huvudsakligt transportmedel. Jag skall ju också föra fram mina egna individuella erfarenheter. Våren har kommit och också jag har inlett cykelsäsongen med min elcykel. Jag har bytt ut min 18 km arbetsresa med bil till cykel. Det känns skönt att susa fram på cykelvägarna och roligt att trampa förbi andra i uppförsbackarna. Jag är fysiskt aktiv och kan nästan känna i kroppen hur det främjar min hälsa. Och det är ju inte bara hälsan jag främjar, utan samtidigt sparar jag på miljön och min ekonomi. Den energi som går åt för att komma fram 40 km per dag är betydligt lägre för en elcykel än för en bil. Jag har nu cyklat 2500 km med min cykel under 1½ års tid. Räknar jag om det till pengar i form av km ersättning har jag nu sparat in 1075 euro. Det skulle räcka för att täcka kostnaden för de billigaste elcyklarna.

Jag hoppas jag nu har lyckats övertyga er hur bra det skulle vara att övergå från bil till elcykel och kanske någon t.o.m. blivit så inspirerad att den gör som jag och införskaffar en elcykel. Hur stor betydelse det på riktgt har för hälsan har jag inte evidens för, men elcykeltillverkarna och -försäljarna är säkert glada för den reklam som jag här gör.

Enskilda individer kan man få motiverade att göra förändringar på basen av denna typs information som baserar sig på några personers individuella erfarenheter. Jag anser ändå att när man skall göra stora beslut i samhället gällande folkhälsa så skall de basera sig på vetenskaplig evidens. Politiska beslut gällande folkhälsa skall inte göras enbart på beslutsfattarnas egna erfarenheter eller på individuella erfarenheter rapporterade i medier och sociala medier. Det är viktigt att vi fortsättningsvis satsar på folkhälsoforskning och att beslutsfattarna inser att vi behöver forskningsinstitut som kontinuerligt utför befolkningsundersökningar och producerar statistik som underlag för politiska beslut.