Dags att sluta tala om hälsa?

Dags att sluta tala om hälsa?

Förra veckan deltog jag i Nordic Health Promotion Research Congress i Jyväskylä. Det var min första gång på denna kongress, som ordnas med tre års mellanrum i något av de nordiska länderna. På kongressen presenteras forskning och interventioner på området hälsofrämjande främst från Norden. I kongressen deltog ändå  personer från hela Europa. Kongressen pågick i tre dagar och innehöll intressanta föreläsningar, workshops samt muntliga och skriftliga forskningspresentationer från flera olika områden som t.ex. skola, arbetsplats, föreningar och samhälle. Material från kongressen hittas här.

Kongressen innehöll så mycket att jag omöjligt kan återge alla intryck, därför ska jag fokusera på tre ord som jag snappade upp som genomgående teman. Orden jag fastnade för var berättelser, känslor och välbefinnande samt delaktighet.

Hela kongressen inleddes med att Bo Haglund, professor vid Karolinska Institutet, sade ”We need more stories” och då syftade han på kraften i berättelser. Berättelser gör att vi lättare kan relatera och ta till oss andras erfarenheter och kunskap. Berättelser gör att vi orkar lyssna och ökar nyfiknheten för ett ämne. Genom berättelser kan vi sprida goda erfarenheter och avmystificera begreppet hälsofrämjande och forskning inom området. Detta blev mycket konkret bevisat då Sir Michael Marmot, en av nyckeltalarna, inledde sin taltur med just berättelser om olika livsöden. Detta fångade publiken och gjorde att förståelsen för ämnet hälsoskillnader och vad som påverkar detta garanterat ökade. Marmot har för övrigt precis kommit ut med en ny bok, The Health Gap, som innehåller många berättelser och säkerligen kan rekommenderas. Jag tror att vi kunde lära oss av detta och bli bättre på att använda berättelser då vi vill kommunicera ut ett budskap. Rekommendationer och kunskap om vad som ger hälsa kan ju finnas mer som en bakomliggande faktor och ska kanske inte alltid vara det första vi tutar ut?

Därför fastnade jag också för orden känslor och välbefinnande. Alla på kongressen jobbar för hälsa och hälsofrämjande, men det ifrågasattes om dessa ord alltid skall användas i den praktiska verksamheten. Ska vi skapa en hälsofrämjande skola så är det kanske inte hälsa som ska ”marknadsföras” för eleverna, utan något annat; t.ex. välbefinnande eller stresshantering. Ord som är mer attraktiva och aktuella för målgruppen. Hälsa är för många avlägset och abstrakt. Att jobba mot det man förstår sig på och VILL uppnå ger garanterat ett helt annorlunda engagemang och känns genast mer meningsfullt. I många inlägg på kongressen kom det fram att känslor är nyckeln för att öka motivation och påverka ett beteende. Positiva känslor gör att vi kommer ihåg saker – ja lär oss, att vi känner oss bra och att vi vill återkomma till det som åstadkommit känslorna. En positiv spiral skapas. Blir själv glad då jag tänker på kampanjen Hoppa på, som ju enbart fokuserade på positiva känslor. I kampanjen pratade vi enbart om rörelseglädje som mål med kampanjen, inte hälsa (trots att det ju är ett bakomliggande önskvärd effekt).

Hälsofrämjande kan alltså handla om att vi kunde lägga upp mer meningsfulla mål, som kan innehålla helt andra begrepp än hälsa, för att möta målgruppens egentliga behov. I Danmark har man t.ex. funderat på om främjande av fysisk aktivitet genomgående ska handla om helt andra saker än om att främja hälsa. Glädje, lust, social hälsa och njutbarhet kunde i stället vara det man aktivt eftersträvar. Hälsan kommer ju ofta sedan på köpet. Kanske något att tänka på i Folkhälsan där ordet hälsa är så starkt återkommande? Kanske prova nya vägar, som de helt tydligt ville att vi skulle göra på Jyväskyläs gator (se bild)

Nya-vägar

 

På kongressen presenterades som sagt en hel del forskning och interventioner på olika sätt. Det som var gemensamt för många var beaktandet av delaktighet. Intressanta metoder för att öka graden delaktighet finns på många håll och användning av dem kan ge helt unika resultat och möjligheter för utveckling ur ett brukarperspektiv. Fastnade själv för en metod som kallas att fotografering och bilder tycks vara ett inkluderande och engagerande sätt att få barn och unga att engagera sig. Förutsatt förstås att materialet sedan också används i den fortsatta processen. Liknande metoder kommer kanske att användas inom projektet De e lugnt?

Ett återkommande tema var också funderingar kring hur vi når ut till fler? Kanske vi får hitta nya miljöer för hälsofrämjande? Förslag om pubar, köpcentrum och parker gavs av iviriga komgressdeltagare. Inom kollegiet har vi redan tidigare funderat en del på det här med delaktighet. Den högsta graden av delaktighet är kanske inte alltid det mest ändamålsenliga utan ibland kan en lägre grad av delaktighet vara mer lämplig t.ex. vid stora nationella beslut med stora konsekvenser (min personliga åsikt kring brexit kan kanske anas…).

DSCN0909

 

Nu är det snart dags för många av oss att ta semester och ta hand om vår hälsa… nej förlåt vårt välbefinnande. Jag funderar om jag denna semester kunde vara mer närvarande och göra mer av sådant som väcker positiva känslor. Därmed skulle jag minnas mer av min sommar. Starka minnen som kan bli berättelser jag sedan kan dela med mig av i arbetet. Berättelser som i bästa fall kan öka förståelsen för vad hälsofrämjande egentligen handlar om. Personliga berättelser, som inspirerar och väcker känslor, ökar engagemang och intresse hos dem vi kanske inte annars når så lätt?

Och så ska jag definitivt minska med… eller sluta… att alltid påpeka vad som är ohälsosamt eller hälsosamt för min omgivning (väcker nu och då irritation och skapar inte alltid engagemang…). Större fokus på känslan och upplevelsen helt enkelt. Få se hur det går…

Ha en skön och njutbar sommar!