Våra matval, skall vi sätta gränser eller vara öppna för nya matupplevelser?

IMG_4984För ca en vecka sedan publicerade expressen en krönika av Johan Hakelius med titeln ”Omöjligt att bjuda folk under 45 på middag”. Jag tyckte det var en intressant krönika som tog upp att man i dagens samhälle förväntas via personliga matval visa sin politiska ställning, moralinställning och sin identitet. Samma ämne togs också några dagar senare upp av Tiina Grönroos på Yle, som beskrev hur utmanande t.o.m. familjemåltiderna kan bli med tonåringar som alla vill äta olika rätter under middagen på grund av olika ideologier och behov att utrycka sin identitet via matval. Hakelius konstaterade ironiskt att ” Allätare är vad rökarna var för femton år sedan: hopplösa kvarlevor från en oupplyst tid. Det gömmer sig ett tyst antagande här: att äta allt är att sakna personlighet. Utan matfobi ingen identitet.”

Detta fick mig att fundera på att har vi gått för långt i dessa individuella val och begränsningar gällande mat? Vad är det som gör att vi idag anser det är helt OK att i olika situationer kräva att det skall finnas tillgängligt kost som motsvarar vår personliga uppfattning om vad som är moraliskt rätt, som passar just vår personlighet eller vad som vi anser vara bra för vår hälsa ur vår egen individuella syn på hälsa? Utvecklingen har gått mot allt mera individuella matval t.o.m. inom samma familj.

Det är intressant att samtidigt som vi ser en trend att ansvaret för sunda levnadsvanor överförs allt mera från samhällsnivå till individnivå så finns det också andra trender som lyfter upp vikten av det sociala sammanhanget när det gäller hälsofrämjande. Det här gäller bl.a. de nationella rekommendationer som inom det senaste året har kommit ut gällande kost och fysisk aktivitet och barn. I dem har man mycket mer än tidigare lyft upp vikten av gemensamma familjemåltider där man samlas kring gemensam mat eller hur viktigt det är att ha ett fysiskt aktivt liv med familjen där man tillsammans utövar gemensamma idrottsgrenar.

Våra gemensamma måltider där vi delar mat och gemensamma upplevelser är viktiga, fram för allt i barnfamiljer, och det är också ut praktiskt synvinkel lättare ifall familjemedlemmarna kan t.ex. ha samma tillredda mat. Kanske det är på plats att fundera i vilken mån skall vi av olika orsaker begränsa matvalen och i vilken mån måste de vara individuella. Borde vi inte istället vara öppna för att utöka våra matval, och väcka nyfikenheten att pröva olika sorters råvaror och livsmedel och få denna nyfikenhet överförd till de unga idag. Det här bl.a. något som man glädjande eftersträvar i barnkampanjen Kocka på som också Folkhälsan är med i.