… att äta ensam eller tillsammans

_FOL6944I min förra blogg ”Våra matval, skall vi sätta gränser eller vara öppna för nya matupplevelser?” diskuterade jag i vilken mån skall vi av olika orsaker begränsa matvalen och i vilken mån kan de vara individuella samt om hurdan modell vi är för de unga idag som borde lära sig att vara öppna och nyfikna för nya matval istället för att sätta begränsningar av olika slag när det gäller val av mat. Olika begränsningar påverkar också i vilken mån vi har gemensamma måltider tillsammans med varandra.

Vid julen publicerade Maria Carling i Svenska Dagbladet en intressant artikel om den franska sociologen Claude Fischler’s tankar om betydelsen av den gemensamma måltiden i olika länder. Han lyfter upp att vi borde allt mera fundera på hur vi äter istället för vad vi äter. Han förklarade bland annat att skillnader i matvanor och hur vi förhåller oss till individuella val av mat kan delvis förklaras utgående från vilka kulturella rötter vi har. Protestantiska rötter ger oss mera rätt till individuella val än vad som finns i kulturer och länder som är mera präglade av katolicismen. I dessa kulturer är måltiden kollektiv till sin natur, och ifall man inte vill dela måltiden innebär det att man inte heller delar värderingar. Hur vi äter är beror på i hurdant samhälle vi lever i, t.e.x i USA har individualismen, individens självbestämmande rätt, nästan blivit en nationell ideologi.

Också hur vi förhåller oss till den gemensamma måltiden varierar mellan länder. I det protestantiska Tyskland kan den gemensamma måltiden mera ses som en överenskommelse, ett kontrakt, mellan två eller flera individer, medan i Frankrike ser man det som en gåva som värden eller värdinnan bjuder på och gästen förväntas återgälda givmildheten genom att äta det som det bjuds på.

Intressant är att Claude Fischler till och med ser att dessa skillnader mellan länderna i hur man äter och hur man förhåller sig till den gemensamma måltiden skulle kunna förklara varför fetmaepidemin har drabbat i större grad länder där individens självbestämmanderätt är större. Ett socialt reglerat mönster för ätande, där maten intas under gemensamma måltider, hänger oftare ihop med normal vikt. Han konstaterar också att nutrition borde vara en socialvetenskap och inte en naturvetenskap som det främst är idag.