Miljön bytte, vad hände med matvanorna?

20161211_135117    Latte och Cappuccino varje dag. Lyx, men inte det som jag är van med. Hösten 2016 hade jag den fina möjligheten att jobba som gästforskare vid Deakin University i Melbourne Australien (http://www.deakin.edu.au/ipan ). Livet där bestod av jobb, arbetsresor, dagliga sysslor, hobbyn och socialt umgänge, dvs. sist och slutligen ganska lika mitt liv i Finland. Ändå när jag tänker på mina levnadsvanor och t.ex. mina matvanor så var det ganska mycket som var annorlunda.

Deakin_2

Här en dag slog det mig att man kunde ju faktiskt reflektera över mina matvanor i Melbourne genom den socio ekologiska modellen för beteenden och vanor. I mitt jobb med vårt DAGIS projekt (www.dagis.fi ) så använder vi modellen som rättesnöre för vad som formar barnens levnadsvanor. Mina ändringar i mina matvanor under tiden i Melbourne kan man lika gärna lägga in i modellen. Modellen framställer hur olika faktorer på olika nivåer formar våra vanor. Nivån närmast de egna matvanorna innehåller sådant som är relaterat till mig som person; den egna personligheten, egna preferenser, tidigare vanor, känslor, kunskap osv. Följande nivå är näromgivningen man lever i; fysiskt var det min nya bostad och min arbetsplats och psykosocialt den nya sociala omgivningen på fritiden och på jobbet. Samhället utanför är också en nivå i modellen, det kan igen vara fråga om den fysiska miljön t.ex. var finns det matbutiker eller den mera psykosociala och kulturella miljön såsom vilken matkultur finns det i samhället.

20170120_080253

 

För mig var den sociala omgivningen väldigt annorlunda. Första gången på över 20 år bodde jag ensam och på jobbet hade arbetskollegorna inte samma traditioner att äta lunch tillsammans eller ha gemensamma kaffepauser som jag var van vid. Samhället runt mig var också annorlunda, jag bodde i en betydligt mer tätbefolkad omgivning än hemma i Finland, priserna på hälsosamma livsmedel i butikerna var överlag rätt höga, att äta ute var dyrt så länge det inte gällde snabbmat och mellanmåls mat, universitet hade kaféer och restauranger, men utbudet liknade inte det som man hittar på universitetscampusen i Finland.

 

Vad hände då med mina matvanor? Till att börja med ändrade mitt kaffe drickande. På jobbet fanns det bara pulver kaffe i mini köket medan kaféerna på universitets området serverade goda Latten och Cappuccinon gjorda på helmjölk. Från att i Finland bo nästan mitt i skogen hade jag också plötsligt ett trendigt kafé 100 meter från min bostad (och ingen kaffekokare hemma). Det blev också flera besök till mitt när kafé med ytterligare Latten och Cappuccinon. Ungefär i mitten av hösten reflekterade jag över hur jag sällan var hungrig vid lunchtid innan jag insåg att mina gigantiska morgon Latten faktiskt innehöll en hel del energi!

 

Att bo ensam och äta ensam påverkade nog ätandet liksom det att även om jag hade ett fräscht kök så fanns det begränsat med kokkärl, förvaringskärl med mera. Som omväxling var det ändå i början en lyx att tillreda precis den mat som man själv önskade äta, utan att ta hänsyn till andras preferenser. Samtidigt var köksutrustningen sådan att den begränsade vad man kunde tillreda, så fysiska näromgivningen satte begränsningar. Butiksresorna gjorde jag med cykel, vilket också begränsade hur mycket olika råvaror man kunde bära hem på en gång. I början åt jag en hel del sådant som jag tidigare tänkt att jag borde ändra i mina matvanor; mera vegetariskt och mindre rött kött.

 

Det som också i början motiverade till att fundera på vad jag tillredde för mat som middag, var att lunchen under arbetsdagen fick nya former. I samma byggnad som jag arbetade fanns ingen lunchservering. Ett socialt utrymme fanns i våningen under, där man kunde värma mat och också sitta ner och äta den. Lunchställena på universitetsområdet hade ett rikt utbud av smörgåsar gjorda på vitt bröd, smoothies, sallader som var rätt dyra eller varmrätter där det sällan ingick grönsaker om inte rätten i sig själv innehöll grönsaker. Det kändes snabbt som om mitt alternativ till lunchmat var att bära med sig mat hemifrån. Det gick en vecka, det gick fler veckor och plötsligt hittade jag mig själv allt mer på en av lunchrestaurangerna där man serverade en relativt fördelaktig lunch varje dag. Lunchen var ofta baserad på pasta eller ris och innehöll ibland grönsaker. Den var inte speciellt smaklig och flera delar av tallriksmodellen fattades. Varför hittade jag då mig ändå så gott som dagligen på detta ställe? Att gå till restaurangen för att äta lunch hade många andra fördelar som jag värderade högt. Genom att promenera till lunchstället hade jag en orsak att vara röra på mig en stund, jag fick vila mina tankar och jag fick andra impulser än de som kom via skärmen, jag mötte andra människor och oftast hade jag sällskap av en annan gästande forskare som också gärna kom ut från sitt rum för en stund. Dessutom hade jag i bagaget från Finland vanan att äta på en lunchservering under arbetsdagen. Nackdelar fanns också; lunchen var inte speciellt mångsidig, liknade inte tallriksmodellen, den var sällan en större smakupplevelse och det blev betydligt dyrare.

 

Mina förändringar i matvanorna under min vistelse i Melbourne var kanske inte så stora och de utgjorde sist och slutligen en kort tid med tanke på positiva eller negativa hälsokonsekvenser. Trots detta tycker jag att det efteråt är fascinerande att reflektera över hur många faktorer och deras inbördes växelverkan som sist och slutligen styr vårt beteende. Ännu större betydelse får faktorer utanför den egna personligheten, ifall man inte fäster någon vikt vid förändringarna. I mitt fall kunde man t.ex. tänka sig att näringsämnesintaget förändrades som följd av att mina luncher under senare delen av hösten var rätt näringsämnesfattiga trots att de innehöll energi. På en längre tidsperiod kunde detta ha betydelse. Skall vi nu alla ständigt gå omkring och fundera på om något har ändrats i vår näromgivning och om det påverkar vår hälsa? Kanske inte, men vi kan vara glada och tacksamma för det automatiska stöd som vi har i vår näromgivning för att leva ett hälsosamt liv. Det kan gälla t.ex. en bra arbetsplatsbespisning, att barnen serveras skolmat eller mat på daghemmen som bygger på gällande näringsrekommendationer eller att allt fler butiker satsar på mångsidiga, fördelaktiga frukt- och grönsaksutbud. Stödjande faktorer i vår miljö som inte alltid kräver ett aktivt beslut eller handling av oss.

20161029_14331120161022_194554kakor svängd