Vi skapar matglädje tillsammans!

735143_10151330453077036_1691360911_n

Mina kollegor har tidigare skrivit om betydelsen av gemensamma måltider och hur viktiga vi vuxna är som rollmodeller vid matlagning och måltid. Jag tänkte på detta igen under påsken när jag faktiskt fick sällskap av barnen i köket (vi hade bland annat tävling i vem som kunde skala potatis snabbast).

För några år sedan var jag på en kvällsföreläsning om mobbningsförebyggande arbete i barnens skola. Jag och några föräldrar stod och pratade om hur få av oss föräldrar som var där trots det viktiga temat. Jag sa försiktigt att det är svårt att hinna med allt då det är så mycket program hela tiden. Innan jag hann tänka mig för slank det ur mig ”vi hinner inte ens äta middag tillsammans hela familjen varje dag på grund av olika kvällsprogram”. Jag såg hur några föräldrar blev förskräckta och en av dem sa chockat att de äter nog alla tillsammans varje dag.

Snabbt försökte jag naturligtvis säga att vi äter i alla fall middag varje dag, och att vi strävar efter att äta den tillsammans, men ibland krockar barnens träningar så att jag äter först med ett barn före träningarna och den andra äter sedan efter träningarna. Detta fungerar bra hos oss och det är vår familjs gemensamma mål att äta tillsammans några gånger i veckan. Mina tonåringar är mycket noga med att det serveras varm middag varje dag hos oss, något som kanske inte alls är en självklarhet i alla hem?

Nyligen skrattade jag och en kollega som också har tonåringar hemma om hur mycket mat det går åt när man har flera som tömmer kylskåpet varje dag. Det går åt enorma mängder råg- och havrebröd, fettfri mjölk, frukt och mycket middagsmat. I högstadiet där min ena pojke går finns det möjlighet för föräldrarna att köpa mellanmålskort som barnen sedan kan handla vettiga mellanmål för i skolrestaurangen. Detta har verkligen varit till stor hjälp för oss då man inte behöver minnas att skicka med mellanmål eller pengar till skolan. Risken minskar också att eleverna går via matbutiken eller kiosken och köper läsk eller godis. Naturligtvis har jag inte full koll, ibland händer det säkert att de köper något mindre bra mellanmål med kompisarna på vägen mellan skola och träning.

Min ena pojkes kompis mamma ringde mig en dag och sa att de väldigt gärna ville ta med min son ut och äta på restaurang med deras familj. De hade ett trevligt restaurangbesök tillsammans. Detta var verkligen en fin gest som gladde mig och sonen. Jag hoppas att jag oftare får bjuda mina barns skolkompisar på middag hos oss så att jag kan lära känna dem bättre. Vad är mera naturligt än att göra detta kring matbordet.