Godisdag – till nytta eller skada?

Ett pro gradu arbete av Laura Korpipää visade att barn som har godisdag intar mera socker än barn som inte har godisdag. Gradun baserar sig på DAGIS-undersökningens (www.dagis.fi) data på över 800 barn i åldern 3-6 år.

Godisdagen har sin förespråkare och motståndare: förespråkare säger att det är ett bra sätt att begränsa barnets godisätande och att det lär barnet att vänta på saker: man behöver inte strida vid matbutikens godishylla varje gång. Motståndare säger att en godisdag lär barnen äta sött helt utan kontroll en gång per vecka och att på det sättet intar de egentligen mera socker än de som inte begränsar godisätandet till en dag.

Att ha en godisdag är rätt unikt i världen. Ursprungligen uppmuntrades föräldrarna att ha en godisdag för barnen av tandläkare för att förebygga tandkaries bland barn på 1970-talet (Hammaslääkäriliitto). Många barn från 1970- och 1980-talet kommer ihåg glädjen när man på lördagen fick en Lördagspåse eller lösgodisar som kostade några penni per styck.

I Korpipääs gradu kom det fram att 63% av småbarnen har godisdag. Trots dess popularitet och långa historia finns det knappast vetenskapliga undersökningar om hur en godisdag påverkar barnens sockerintag. Gradu-arbetet var bland de första att undersöka sambandet. På basen av resultaten kan man inte säga att godisintaget under godisdagen är det som leder till ett högre sockerintag och inte heller rekommendera att barnen inte borde ha godisdag. Varje familj måste göra ett beslut som passar in i deras situation. Denna studie gav inte svar på från vilka källor kommer sockret, härstammar det från godis eller från till exempel yoghurt och saft. (Sockerintag var räknat från alla livsmedel som hade tillsatt socker, ej naturlig socker från frukt och bär till exempel).  I genomsnitt var sockerintaget bland barnen på en sund nivå, nära den rekommenderade maximala intaget, 10 energiprocent.